Fyrtiofyra
Ligger sedan i söndagskväll med feber, hosta och illamående. I måndags kom Nina förbi en stund men rörde mig inte frånn soffan/sängen sedan på hela dagen. Igår tog jag två 500mg alvedon och åkte till stan för veckans tisdagslunch med Johanna. Vi gick till Café alter ego och jag beställde en väldigt stark Croque Monsieur. Satt sedan där i cirka en timme och halvsov då Johanna slutade för dagen.
Vi skulle gå till Kungsholmens Glassfabrik vilket typ tog ett år eftersom att vi inte hittade... Åt god glass och sedan började vi åka hemåt. När jag kom hem åt jag middag och sen dog jag i sängen. Somnade inte förrän klockan var sent men orkade inte flytta en arm, typ. Det var min tisdag och idag betalar jag mitt straff för att jag var ute igår när jag borde legat i sängen.
Såg ut såhär igår också. Knut och ny kofta från Odd Molly.
Fyrtiotre
Igår efter jobbet åkte jag vidare till Johannas jobb i Gamla Stan. Blev bjuden på mellanmål och hängde där tills de skulle stänga och jag flyttade mig till espresso house som låg i närheten. Efter en halvtimme kom hon och vi promenerade mot Söder. Vi hade planerat att vi lördagens till ära skulle äta indiskt. Precis som typ allt annat vi äter förutom husmanskost, så är det alltid Johannas första gång, så nu tyckte jag minsann att vi skulle äta indiskt. Det var längesen jag åt men typ godaste jag vet. Jag brukade gå till Shanti men igår provade vi Indira på Bondegatan. Det var rätt bra, och väldigt mycket billigare än Shanti. När vi var mätta gick vi till Skanstull för att inhandla lördagsgott och sedan åkte vi hem till mig. Bäddade ner oss i min säng, tände doftljus, åt gottigt och tittade på Gossip Girl. Har nämligen alla säsonger (pappa köpte till mig under en inläggningsperiod), men har i princip bara tittat första säsongen. Johanna har sett till näst sista men jag tvingade henne att börja om med alla..). Nu hann vi dock bara se två avsnitt innan vi samtalade om annat och la huvudet på kudden medan vi småpratade och blundande. Hörde Johanna snusa efter en stund och ett tag senare somnade jag också.
Imorse vaknade vi när klockan ringde. Jag började klockan tio så vi steg upp vid kvart över åtta tror jag. Gjorde oss i ordning, åt frukost och sedan tog vi bussen. Jag hoppade av påvägen och Johanna fortsatte in mot stan. När jag hade slutat åkte jag in till Åhléns för söndagsfikan. Lite veliga om var vi skulle gå blev vi så trista som man bara kan bli (angående val av fik - men bara med tanke på att vi inte hade så lång stund på oss att ses) så gick vi till wayne's. Drack hallonmust och åt paj. Sedan följde Johanna med mig för att hämta ut mediciner som ändå inte fanns på apoteket och köpa blommor till min pappa. När jag efter 24138 år äntligen hade valt vilken bukett jag skulle köpa så kramades vi hejdå (med en tår i ögat) och jag åkte hem till mig.
För du är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel
Fyrtiotvå
Idag har jag legat i sängen hela dagen och skrivit på min uppsats som ska vara klar på måndag. Har bara lite kvar på den men har ett referat att skriva också. Jaja. På eftermiddagen åkte jag in till Vasastan för torsdagsfika med Johanna. Vi slog oss ner på Konditori Ritorno som nu har blivit ett av mina favoritställen. Lite Vetekatten/Sturekatten-känsla. Fruktansvärt dåligt ljus för fotografering dvs glödlampor + kolsvart ute. Jag drack té och beställde in en äppelkaka. Efter en lång stunds samtalande (mest kring våra reseplaner) tog vi på oss kapporna för att gå vidare. Johanna ville gå till Stadsmissionen på Kungsholmen så vi vandrade dit. Medger att de hade ett mycket bra utbud på kläder men sedan så var det ju desto dyrare än på alla andra Stadsmissioner i Stockholm. Johanna hittade ingenting och jag hade lovat mig själv att bara få köpa om jag hittade polotröjor. Istället så hittade jag inga polotröjor men jag hittade en kofta från Odd Molly som jag tillslut köpte. En tredjedel av min garderob är från Odd men nu var det väldigt längesedan jag köpte någon därifrån. Och så har jag aldrig köpt deras kläder secondhand, men det gick ju bra ändå.
Vi gick hemåt när butiken stängde men efter några kvarter insåg vi att vi hade glömt paraplyerna kvar. Så fick vandra tillbaka och sedan hade jag absolut ingen aning om vart vi var men en stund senare kom vi fram till Tegnérlunden och jag vinkade hejdå till Johanna och gick till Rådmansgatan. Fick vänta i 13 minuter på mitt tåg eftersom SL aldrig aldrig kan inse att vi lever i Sverige och att det kommer en vinter precis varje år. Men icke. Kom hem tillslut, endast två procent batteri kvar på telefonen och ganska så trött.
Innan jag träffade Johanna så mötte jag mamma i staden då hon varit och klippt sig. Eftersom det typ är vinter nu och jag typ fryser hela tiden så gick vi till PUB och köpte en halsduk till mig. Den är väldigt skön och nu hoppas jag att jag klarar mig ett tag till.
Fyrtioett
Lamslagen. Full av ångest. Förföljd av det förflutna. Så jävla förstörd. Så jävla mycket bitar att försöka limma ihop. Jag är tom på ord. Har svårt att formulera och meningarna blir korta och osammanhängande. Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna förklara. Hur jag ska våga öppna käften och prata. Prata om det som får mig att brytas ner mer och mer för varje dag som går.
Det finns en person som har varit med mig länge nu. Det har tagit lång tid att känna tillit. Lång till att våga öppna upp och släppa in. Jag har tvivlat till en början. Undrat. Hur någon ska kunna knäcka hål på mitt skal. Omedveten har hon gjort sprickor. De finns där när vi ses. När vi säger hejdå för den gången sluts dem igen. Ingen annan når in. Inte för att någon skulle orka. Se. Det ruttna, äckliga, som finns inuti mig. Men. Hon orkar ändå. Inuti skriker jag av rädsla. Samtidigt är jag lättad. Tacksam. För att någon kan läsa av mig.
Idag rann tårarna. Jag vände bort huvudet och det var mörkt. Skammen som blir synlig. Äcklig är ordet som med fet spritpenna står skrivit i hela mitt ansikte. Kan inte förstå mig själv. Kan inte förstå livet. Kan inte förstå hur jag ska orka när jag ständigt känner denna fruktansvärda trötthet. Kilona rinner av mig, och det är en lättnad. Varför vet jag inte. Kanske bara det återkommande sättet att förstöra mig själv. För, ju mindre det finns av mig - ju mindre finns det att äcklas av.
Inatt var tredje gången jag drömde att jag tog livet av mig. Inatt drömde jag att jag skjöt mig i pannan.
Jag vaknade när skottet avfyrades och insåg att jag fortfarande lever.
Det är bra. Jag vill ju inte dö.
Jag förstår bara inte. Varför.
Varför drömmer jag det här, om och om igen.
Fyrtio
Tisdag. Johanna hade långlunch och som jag brukar så åkte jag till Oden och mötte henne. Vi gick hem till Johannas pappa i det uschliga och regniga vädret, köpte Sprite med oss på vägen som vi la i frysen. (vi köper alltid läsk som vi lägger i frysen). Vi båda insåg hur fruktansvärt mycket pengar vi har lagt på cola zero. Sinnes ju. I alla fall, dagens lunch skulle bli belgiska våfflor. Helt nytt för mig! (då mamma slängde vårt belgiska våffeljärn för att hon inte förstod hur vi skulle använda det.....) Men det blev micket bra.
Eftersom jag är på tok för lat för att skriva en egen version, plus att jag inte har receptet i huvudet så kopierar jag det Johanna skrev på sin blogg.
|
Ingredienser: 7 deciliter vetemjöl, 2 téskedar bakpulver (alternativt 25 gram jäst), ½ tésked salt, ¾ deciliter strösocker, 3 ägg, 2 ½ deciliter mjölk, 2 deciliter kolsyrat vatten och 125 gram smör. Instruktioner: Smält smöret i en kastrull och blanda ner mjölk och vatten, vänta tills blandningen känns ljummen. Separera äggen, så att du har två separata skålar med äggulor respektive äggvitor. Blanda äggulor tillsammans med de torra ingredienserna i en bunke, och tillsätt sedan mjölkblandningen. Rör om tills smeten är jämn. Vispa äggvitorna tills de blir till vitt skum, och vänd ner skummet i smeten. Pytsa i lagom mycket smet i våffeljärnet, låt dem grädda och servera dem varma med sylt, grädde, glass och kanel. |
Det var bara så irri för jag är master i att separera äggvita från äggula. Så när jag separerat äggulorna som vi direkt skulle använda så sa Johanna att vi inte behövde äggvitorna. Mitt förslag var då att spara dem för att göra maränger - vilket Johanna var säker på att de aldrig skulle göra. Så.. jag hällde ut dem. Tills jag läste i receptet och insåg att vi behövde dem. Tur att jag är master så jag separerade tre nya ägg...
Trettionio
Johanna och jag har infört en ny tradition. En mycket fin sådan. Nämligen söndagsfika. I söndags hade vi planerat att gå till 18 smaker då det var sista dagen då de hade öppet, men inte ens de vanliga öppettiderna höll dem då glassbaren skulle stänga fem minuter senare och ingen av oss hade lust att sitta ute i kylan och äta glass. Istället gick vi den lilla biten till Rival. Jag åt blåbärscheesecake som var god. Rival är ett av mina favoritfik här i Stockholm, så har ni vägarna förbi så kan ni slinka in. De har goda bakverk, färskpressade juicer/smoothiesar, gott kaffe och gott vin! Har provat alltihop.
Trettioåtta
På fredagen vaknade jag och Johanna vid elva. Vi åt frukost och gjorde oss sedan i ordning. Mamma och jag skulle på en kulturell dag och Johanna följde med till det första stoppet. På Lars Boman Gallery vid Jarlaplan finns just nu en utställning av Lars Lerin. Stora akvarellmålningar som var väldigt fina. Tittade en stund på målningar av fåglar, två väggar med böcker och sen inblickar i lägenheter. En värd utställning att gå på om man gillar akvarellmålningar!
Vi gick tillsammans till Vasaparken där vi sa hejdå till Johanna som gick hem. Enligt klockan var det dags för lunch och jag och mamma slog oss ner på Konditori Ritorno. Ett väldigt gammalt och mysigt café beläget på Odengatan 80. Både jag och mamma åt varsina mycket goda räksmörgåsar och fyllde på vätskedepåerna innan vi klev ut i kylan igen. Efter några minuter var vi framme vid nästa stopp. Nämligen Sven-Harrys Konstmuseum.
På Sven-Harrys Konstmuseum visas just nu en utställning om Estrid Ericson, grundare av Svenskt Tenn. Hela utställningen är möblerad med deras egna möbler och tyger och jag som älskar dessa mönster tycker att utställningen är så fantastiskt fin!
Vill ha detta i mitt kök.
Josef Frank och Estrid.
Kan vara top tre bästa citaten någonsin.
När vi hade tittat igenom alla tre delarna av utställningen tog vi trappan upp till taket. Det var frost, så plankorna var ishala. Jag frös hemskt mycket men Stockholm är så vackert så det var fint att gå ett varv däruppe. När vi var klara så gick vi tillbaka mot Odenplan och tog tunnelbanan hem igen. PS. Min väska på bilden är förövrigt från Svenskt Tenn.
Trettiosju
I onsdags kväll åkte jag hem till Johanna för att äta god middag, ligga på golvet med tända ljus och planera London, och för att sedan stress-sminka oss. Vi hoppade in i en taxi som tog oss till Stureplan - vi skulle nämligen på halloweenfest på Solidaritet. Vi var mimare med likadant smink och utstyrslar och vi fick såå mycket komplimanger. Från ett till kvart i fyra dansade vi oavbrutet med stopp för förfriskningar i baren och tio minuter för att smita in på toaletten när vi desperat behövde skaka av oss våra anhängare. Jag fick två låtar tillägnade mig, varav den ena var Jag kommer med Veronica Maggio, och killen sa cirka 7236138 gånger att vid nästa maskerad skulle han klä ut sig som mig. Jag och Johanna hade i alla fall toppenkul och promenerade hem sedan. Strax innan fem dog vi i sängen och det är en ren underdrift att vi var trötta när alarmet ringde 07.30 på torsdagen då jag hade dubbelmöten på förmiddagen.
Efter första mötet mötte Johanna upp mig och sällskapade mig. När båda två var avklarade gick vi till Wayne's och drack chailatte för att sedan stå i 50 minuters kö på Vapiano för att inta lunch. Det var inte ens en särskilt lång kö, så vi förstod inte riktigt. Kocken brände dessutom alla Johannas pinjenötter så dem var kolsvarta...... Senare, gick vi till Hötorgshallen, handlade téer och charkisar, handlade ingredienser till middagen på Hemköp, åkte hem till mig, köpte frukt för åttiotre kronor och gjorde fruktsallad till mellanmål. Strax därefter började vi med middagen. Vi lagade karl-johan - och grönkålsrisotto med charkisar. Tog cirka en och en halv timme att laga, så direkt efter maten skyndade vi oss in mot Söder för att gå på bio. Vi såg Gone Girl. En väldigt annorlunda men helt okej film. Sen ja, sen så var vi trötta. Vi hade ju bara sovit två och en halv timme natten innan.