Nio
Klockan tolv mötte jag Johanna vid St Eriksplan och vi kilade till ICA för att handla ingredienser till dagens lunch. Efter lite beslutsångest bestämde vi oss för att göra grön ärtsoppa! Så himla enkelt, så himla gott. Det enda som behövs är (för två portioner) 250 gram frysta ärtor, 1 1/4 deciliter matlagningsgrädde, 1/2 gul lök och vatten. Vi två börjar bli enastående kockar! (grön ärtsoppa är cirka det absolut fulaste du kan ta bild på, så för att inte avskräcka er så avstår jag)
Johanna var finis som vanligt.
Och jag var ganska glad.
Åtta
Efter en helg full med jobb och väldigt mycket folk, mötte jag igår upp Johanna direkt efter att jag slutat. Vi promenerade genom staden och på vägen hann jag lämna in några CV, och vi pratade om allt och inget. Stegen styrde vi mot 18 smaker, dit vi i princip alltid går, och jag provade en ny välsmakande kombination idag. När glassbaren stängde skyndade vi ut, tog sällskap till närmsta tunnelbana och kramades hejdå.
Världens finaste vän, är hon.
Sju
Ni som bor i Stockholm vet ju hur kaosartad förmiddagen var med rånen och bombhoten. Nu visade det sig att det inte var bomber (tror jag?) men rånet på växlingskontoret på Gullmarsplan togs på 400 000. I alla fall, jag fick ta en taxi in till staden för att möta mamma för lunch. Hon jobbade mitt emot Café 60 idag, så vi bestämde oss för en lunch där. Jag åt en välsmakande canneloni med tomatsås, ricotta och spenat. Drack en kopp kaffe, innan vi gick mot Hötorgshallen för att inhandla charkisar till kvällens middag.
Gick sedan mot OPL för att möta Johanna och vi vandrade hem till henne. Drack en kopp Kusmi Prince Wladimir, medan vi läste i vår guidebok och samtalade. En timme senare skulle Johana barnvakta och jag åka hem till Lisa.
Väl hemma hos Lisa gosade vi med Holger (Lisas hund med hockeyfrilla) i sängen och gick sedan för en liten promenad. När vi kom tillbaka lagade Lisa mat och jag åt två skivor honungsmelon och provsmakade PB choco crunch. Kvart i sju kom mamma och hämtade mig och ikväll har mamma, pappa och jag haft myskväll. Mamma och pappa har nämligen bröllopsdag idag och har varit gifta i en herrans massa år. Det blev som sagt charkisar och fetaoströra, och lite Cava på det. Jag sov knappt en timme inatt så är dödstrött just nu. Tänkte lägga mig i sängen och för en gångsskull försöka påbörja en bok i min ständigt växande bokhög av böcker-jag-bara-måste-läsa.
Sex
Idag åkte jag kvart över nio till skolan. Klockan tio var ett inplanerat möte med min rektor, och femte gången jag träffade henne på cirka tre veckor. Tankarna har gått fram och tillbaka och för varje dag har jag sovit sämre, ätit sämre, mått sämre. Jag har haft mycket frånvaro eftersom jag varit alldeles för trött på grund av sömnbrist och energibrist. Igår fick jag flera alternativ, såsom att läsa två kurser och läsa in gymnasietiden på fyra år istället för tre. Hon har stöttat mig väldigt mycket nu men jag tog beslutet att inte fortsätta. Så idag har jag lämnat alla böcker, passerkort, och undertecknat pappret som bevisar att jag skrivit ut mig från VRG.
Mötte sedan Johanna och vi gick och köpte en Londonguidebok som vi tittade ut igår och som är jättehispter. Vandrade hem till henne, läste i boken och drack cola. Sedan slog klockan kvart över tolv och vi gick mot restaurangen där vi skulle möta Johannas pappa för att inta lunch. Jag valde en fisksoppa. Johanna sprang för lektion, hennes pappa för jobb, och jag satt kvar sörplandes på fyra koppar kaffe. Tillslut kände jag mig både skakig och kissnödig och lägligt kom Johanna tillbaka och vi gick hem till hill henne igen.
Johanna frågade mig lite spontant om jag var duktig på att klippa hår... alltså, vad svarar man på det? Jag klippte av 2-3 dm av mitt eget hår en vinter, blev jättesnett och fick panik. Jag har klipp en annan kompis hår en gång och det blev okej, vad jag minns. Så, jag har inte mycket erfarenhet av frisörlivet men det verkade inte bekymra Johanna så vi bredde ut tidningar på golvet, flyttade en stol, hämtade en sax och en blomspruta. Sedan var det bara att köra.
Johanna innan. Hennes hår gick en bit ned på ryggen.
Och efter! Axelkort och jättefint. Ser ojämnt ut på bilden, men är ingenting man tänker på i verkligheten.
Hår överallt. Var bara att plocka fram dammsugaren.
Utsikten från balkongen. Klockan blev fyra och det är mellanmålstiden. Vi gick till hötorget och åt gelato, läste och peppade i Londonboken, innan Johanna åkte för att dansa bugg och jag hem. Ligger nu och vilar i sängen, är dötrött, ska försöka äta lite spenatsoppa och sen städa. Mitt rum är jätte. stökigt.
Fem
Idag låg jag och Erik och drog oss fram till kvart över två då vi klädde på oss och åkte för den absolut första lägenhetsvisningen i våra liv. Den vi idag tittade på var en tvåa i Skärmarbrink. Jag tyckte den var okej, men inte mer än så. Det är Erik som kommer köpa bostadsrätten och den står i hans namn så det är upp till honom, men jag skulle själv aldrig välja en lägenhet på bottenplan som dessutom har små irriterande skavanker. Ett positivt var väl att den hade balkong, men jag tycker ändå det inte är övervägande för att köpa en lägenhet. Efteråt, åkte jag in mot staden för att möta Johanna. Vi hade nämligen endel att uträtta.
Regnet piskade men vi promenerade ändå från Odeplan till Bibloteksgatan där vi tillslut hamnade på Wienerkonditoriet. Vi tittade i menyerna och jag valde att försöka mig på en crossiant d'almande och en kopp Wienerkonditoriets egen blend. Målet med vår söndagsfika idag var att boka flygbiljetter! Precis efter nyår flyger vi till London för att andas brittisk luft i fem dagar. Hotellet bokade jag i förrgår, så nu är faktiskt allting klart. Vi är så peppade så vi kan dö. Vi har något att sikta på. Och som sagt, efter denna resa är det bara att ladda om för den första mars åker vi till ALPERNA. Och ja, sen har vi en sommar att se fram emot också.
Fyra
Claude Monets trädgård, ca två timmar från Paris.
Att förklara i vilket tillstånd jag befinner mig i är mer komplext än vad en kan tro. Jag har under den dryga månaden plöjt djupare och djupare spår, fastnat och dragits ner. Det började med totalt sömnlösa nätter, utan någon aptit och en ångest som höll i sig under dygnets alla timmar. Allt eftersom har sitationen blivit mer komplicerad och jag har nog inte insett hur långt ner jag sjunkit. Äta, är någonting jag nästan inte gjort alls under ca fyra veckor nu vilket har påverkat min kropp enormt, i kombination med sömnbristen. Utmattad, håglös och varvad mellan tomhet och ånger. Att gå upp för trapporna till mina rektornsmöten i skolan har följts av mig liggande i stolen. Att gå runt på stan, och sedan promenera den sista biten från tågstationen till huset har fått mig att kippa efter luft under en lång, lång tid. Jag har inte varit i skolan på väldigt länge och under dagarna har jag legat i sängen och stirrat upp i taket, om eftermiddagen samlat lite lite energi och tagit mig iväg för att träffa Johanna, för att slutligen bli liggande i sängen igen när jag kommer hem. Jag har en pojkvän jag somnar bredvid i princip varje kväll, som låter mig ligga på hans arm tills jag tillslut kan sluta ögonlocken. Mitt tillstånd har förödande konsekvenser och jag tvingas fatta beslut som är avgörande för vad jag vill och hur jag vill ha mitt liv. De senaste tre nätterna har jag fått fler timmars sömn men stressen följer mig i drömmarna och väcker mig plösligt i panik. Att äta väljer jag bort helt, då det skapar en extrem stress och ett illamående som i sin tur ger mig panik och ångest. Men, jag vet, att jag måste tvinga mig själv att äta, för oavsett hur mina tankar som döljs inuti mitt huvud ser ut, så kommer det tillslut ta mig till en botten. En botten där jag har varit, och aldrig någonsin vill hamna igen. Det svåraste är att ju mer jag försöker, desto sämre mår jag. Men jag vet ändå att de är det enda sättet att bryta denna spiral, och jag intalar mig att jag inte har något annat val. Jag har förlorat mycket under de senaste sex åren. Jag vill inte förlora mer.
Tre
Vaknade upp bredvid Erik♥ och hela förmiddagen låg vi i sängen och slötittade på tv. Någon gång vid två klädde vi på oss och tog oss in till staden. Vi hade tänkt äta och på grund av mitt mående och tillstånd just nu så försvåras precis allting. Vi blev tillvisade ett bord, satte oss, jag tittade i menyn. Bläddrade fram och tillbaka. Tusan tankar genom mitt huvud och tillslut blev jag bara fastlåst. Vi bestämde oss för att gå därifrån och efter lite tänketid så åkte vi till vårt vanliga ställe, dvs Bara Enkelt. Billig öl och god mat. Drack alkohol för första gången på många veckor och kände direkt alkoholets rus kicka igång. Några timmar senare hade jag fått i mig Moules frites, och illamåendet och paniken blev fruktansvärt påtaglig. Grät mig hela vägen hem och nu ligger jag fortfarande i sängen och vågar inte försöka somna, med risk för att kräkas i sömnen. Har tagit Propavan så förhoppningsvis kan jag slappna av om en stund.
Två
Ett riktigt tips till er tédrickare. På bottenvåningen på NK hittar man deras téshop, och NK's green cheesecake har varit ett säkert kort för mig i flera år när jag varit tveksam till att prova nytt. De har även ett roobios cheesecaketé om man fördrar rött (vilket jag provade men jag gillar ju inte rooibos). Det dröjer förmodligen länge tills jag hittar ett annat té som konkurrerar ut denna från förstaplatsen.
Ett
Mötte upp Johanna vid NK och vi gick för att införskaffa lite nytt té. Både hon och jag är verkliga tédrickare och redan när vi började lära känna varandra diskuterade vi tésmaker klockan 01 på natten. När vi var klara med téletandet och med varsin påse i handen, så gick vi hem till Johanna. På golvet i hennes rum satt jag och fyllde i ångestpapper, men som förhoppningsvis kommer hjälpa mig framåt nu. När det var klart gick vi promenaden på 3 minuter till Stockholms glasshus och åt varsin bägare. Klockan slog fem och vi stoppade i ångestbrevet i postlådan och kramades hejdå.
❀ bästa ❀