Redan halv nio igår mötte jag Linn. Vi har inte setts sen innan jag åkte till Frankrike i somras så det var hög tid! Linn var min konfirmationsledare 2010 (!!!! herrejävlar vad tiden går), då vi åkte till Italien för en vecka. En väldigt varm vecka, och jag som fortfarande stod på ostadiga ben efter ett halvår på SCÄs vårdavdelning kände att vinden kanske var lite för stark. Sedan dess har Linn funnits för mig, hemma men även på alla slutenvårdsavdelningar jag har legat inne på. Vi har gått på oräkneliga sjukhusbesök tillsammans och Linn har väl varit den som jag pratat med när jag inte vågat öppna för någon annan. I alla fall, vi drack té på String i några timmar innan vi skiljdes åt och jag åkte mot St Eriksplan.